Inte mycket inom den svenska jordbrukshistorien har varit så omvälvande som Storskiftet och kanske främst Laga skiftet där även bykärnorna splittrades och flyttades ut till enskilda gårdar. Dessa jordbruksreformer kom till för att effektivisera ett jordbruk som i statsmaktens ögon inte var tillräckligt ändamålsenligt. Innan Storskiftet bestod åkrar och betesmark av en otrolig mängd små delar där varje bonde i byn hade en eller fler små remsor av de olika skiftena, detta för att fördelningen av bra jordbruksmark skulle bli så rättvis som möjligt och för att det vid arv var så att man helt enkelt delade upp marken i X antal delar till arvingarna. Nackdelen var att skiftena blev så små att det förhindrade en effektiv verksamhet, oftast var man tvungen att sköta skiftena tillsammans med skiftesgrannarna för att det skulle vara möjligt att få någon form av rationellt jordbruk.

I och med Storskiftet delades marken upp i större bitar och de som fick sämre åkermarker fick istället en större areal. I Laga skiftet gick man ett steg längre när det gäller uppdelningen av skog och åkermark, nu försökte man få till ännu större sammanhängande skiften för hela gården samt placera ägorna i anslutning till gårdsbyggnaderna. De gränser som man ofta kan se än idag för gårdarna tog nu sin form, förutom de stora sammanhängande skiftena så splittrade man nu även upp den gamla månghundraåriga bykärnan och flyttade ut de enskilda gårdarna i anslutning till sina nytilldelade ägofigurer.

 

Storskiftet i Kalbo

Den 30:e mars år 1797 påbörjade lantmätaren Nils Nystrand storskifte i Kalbo, byn såg vid denna tidpunkt inte alls ut som idag utan hela bykärnan med gårdar och ekonomibyggnader låg i en stor klunga väster om landsvägen där idag vägen in mot Västergölen går in. Efter den inledande mätningen av ägorna skulle sedan lantmätaren den 24:e juli träffa bönderna för att gå igenom uppdelningen men detta möte blev inte av då Kalbo-bönderna ville skjuta upp det på grund av att höskörden var i annalkande. Mötet gick istället av stapeln den 2:e september och man begav sig då ut på åker och äng i anslutning till Kalbo by för att dela upp marken i bördighetsklasser så att en rättvis fördelning skulle kunna göras.
Den 21:e samma månad gav man sig av till det till Kalbo tillhörande Skogstorp i samma ärende och där blev det stor osämja mellan brukaren Olof Olofsson i Stora Skogstorp och Kalbo-bönderna i hur marken skulle fördelas. Olof Olofsson påstod att hans förfäder uppodlat torpet och där med borde markerna inte tas med vid skiftet utan behållas så som de var, men då lantmätaren fick reda på att Olof Olofsson årligen betalade Kalbo-bönderna i skatt och dagsverken för torpet så beslutade han att även Stora Skogstorp skulle falla under delningen.

Den 18:e november skulle det bli lottdragning om vem som skulle få vilka skiften av åker, äng och skog, dock ville man ha ett skogsparti bakom soldattorpet som gemensamt då det skulle få vara till för soldattorpets behov. Olof Olsson, som fortfarande inte accepterade skiftningen av ägorna, vägrade att dra någon lott eller på något annat sätt komma överens med de övriga så ärendet blev föremål för domstolsbeslut.

Överhopade domstolar var tydligen ett lika stort problem då som idag för det skulle ta nästan tre år innan dom föll i ärendet. Den 14:e oktober år 1800 beslutade Risinge Häradsrätt att den gjorda uppdelningen skulle gälla och att vem som skulle få vad skulle avgöras genom lottdragning, skulle någon part vägra skulle ändå lottdragning genomföras i ojäviga vittnens närvaro.

Den 8:e juli 1801, efter att beslutet kungjorts i Skedevi kyrka, så samlades på nytt delägarna och lantmätaren vid Stora Skogstorp och den senare frågade om de nu i sämja kunde sammanpara skiftena för att sedan dra lott om vem som skulle få vad. Efter domstolsbeslutet fogade sig Olof Olsson och gick med på lottdragningen. En av ägarna i Skogstorp, Överjägmästaren Adolf Älf, gick även med på att utan lottdragning ta den skiftslott som de övriga delägarna velat tilldela honom i gengäld mot att de och deras efterkommande gav honom och hans efterkommande 20 lass gödsel om året framkört på anvisad plats.

Den 8:e oktober 1804, det vill säga 7½ år efter att processen startade, så blev storskiftet i Kalbo stadsfäst av Risinge Häradsrätt.

 

Laga skiftet i Kalbo

Drygt 70 år efter att Storskiftet gått igenom var det dags att åter igen modernisera ägofigurerna i Kalbo by, denna gång var det än ännu större förändring som skulle äga rum, en förändring som skulle få dagens Kalbo att börja anas.

Resolution.

Sedan i anledning af inneliggande ansökning det warit wederbörande, genom allmänna Kungörelserne den 23 nästlidne December förelagdt att, wid förlust af rättigheten att i frågan widare höras, sist före klockan tolf å tisdagen den 7:de dennes, hit inkomma med yttrande, huruvida de förena sig med sökanderne i walet af förrättningsman; så och då något yttrande derom icke inkommit, förordnar Konungens Befällningshafvande härigenom Herr Commissions Landtmätaren A.W. Loden att, så vidt laga hinder i öfrigt icke möter, i wederbörandes närwaro werkställa den uti bilagda ansökan omförmälde laga skiftesförrättning, hvarjemte delegarne, wid påföljd som lag stadgar för missbruk af rätt i samfälld skog och mark, förbjudas att, efter werkställd gradering å de egor som skola skiftas, flåhacka eller skumplöja och derefter bränna jorden eller bortföra matjord, samt att, vid enahanda påföljd, skog till afsalu eller svedjande och torfmosse annorlunda än till husbehof nyttja, förinnan förrättningen blifvit afslutad och tillträde af lotterne skett; skolande detta förbud, genom Förrättningsmannens försorg, upläsas från predikstolen i Skedevi Sockens Kyrka på samma gång, som Kungörelsen om förrättningens påbörjande; Och åligger det Förrättningsmannen att, inom fjorton dagar från delfåendet af detta förordnande, med bevis derom hit in­komma. Linköpings Slott i LandsCansliet den 11 Januari 1873.

Robert de la Gardie.

Text :  Ovanstående är det anslag som lästes upp i kyrkan och som var uppstarten för laga skiftet i Kalbo.

 

Måndagen den 24:e mars år 1873 kom lantmätare Axel W Lodén till Kalbo för att förrätta laga skifte på byns mark, denna första dag avhandlades bara formalia och det som framkom var att ingen hade något att invända mot det laga skiftet och vidare ansåg man sig behöva en ny genomgång av ägorna då det hade tillkommit en hel del ny åker- och betesmark sedan storskiftet för drygt 70 år sedan. Under de två kommande åren gjordes nya ägomätningar och när sedan detta var avklarat så samlades man på nytt den 4:e juni år 1875 för att gå igenom den nya karta som upprättats.

Efter detta påbörjades ett graderingsarbete av jordarna, detta arbete fortlöpte under juni och juli och sedan ett avbrott för höskörd för att sedan återupptas klockan 10 på förmiddagen den 20:e september för att sedan avslutas någon vecka senare. Den 29:e september protokollfördes den gradering som delägarna och lantmätaren kommit fram till. Det var en ganska noggrann kartläggning man gjorde kanske ska tilläggas, markerna delades in i väldigt små rutor, runt 2000-7000 kvadratmeter stora rutor för åkermarken och något större för skogsmark beroende på hur stora sammanhängande likartade ytor som fanns, totalt finns det c:a 5800 områden upptagna i den lista som upprättades vilket ger ett ytgenomsnitt på 3300 kvadratmeter då byns totala areal var ungefär 1900 hektar. Så man kan förstå att det tog tid att gå igenom dessa och komma överens om en gradering.

Så blev det mars år 1877 och den 26:e denna månad samlades bönderna och lantmätaren på nytt, denna gång för att reda ut vem som skulle få vad och vilka som skulle flytta sina bostäder. Två av gårdarna i den gamla bykärnan flyttades ut, medans de övriga fick bo kvar på sin gamla plats. Vid den här tiden hade det byggts gårdar även utanför den bykärna som fanns vid storskiftet, bland annat den gård som jag själv bor i (den som vid denna tid ägs av Ludvig Schmidt) som vad jag kan utläsa verkar ha byggts på sin nuvarande plats runt åren 1830-1840.

Bland de som får flytta ut från byn finns brukspatronerna, två bröder Indebetou, från Forssa, de är enbart ägare till gården och bor inte där själva. Gården, som senare går under namnet Solberga, flyttas en kort bit till det som idag är mitten av byn och strax väster om landsvägen. Möjligtvis är själva bostadshuset redan uppfört på samma plats innan skiftet, på kartorna ser det nämligen ut så, och att det enbart är uthus och övriga byggnader som flyttas vid detta tillfälle.
Snickeriarbetaren Karl Johan Gustafsson från Norrköping äger en gård, dock inte själv boende där, vars gård först bestäms att det ska få vara kvar på sin plats men då en av de andra bönderna vars gård ska flyttas helst vill bo kvar så erbjuder sig K.J.G att flytta ut istället. Dock ångrar han sig i september samma år och vill nu istället låta gården vara kvar på sin plats, lantmätaren anser dock att det inte går att ändra sig nu och hans gård, Kalboholm, flyttas en halv kilometer söderut utmed landsvägen.

Resterande gårdar blir kvar där de stod innan laga skiftet. De två gårdar som ska flyttas skulle vara borta från sina gamla platser senast fem år efter att skiftet vunnit laga kraft, kostnaderna för flytten ska betalas gemensamt av alla byns bönder efter storleksordning på ägorna samt att staten sköt till en summa av 150 kronor som bidrag. Den vattendrivna såg som låg uppe vid Skogstorp tillfaller nu två av Skogstorps-ägarna fast de övriga bönderna i byn ska få företräde framför andra att få sitt virke sågat, detta företräde gäller dock endast om de gjort en anmälan om sågning innan de 15:e januari samma år som sågningen ska ske. Vidare beslutas att gårdsägarna ska ha fiskerätt i Stora och Lilla Nylingen i vattnet utanför där deras gränser går ut, Skogstorps-bönderna har dock gemensam fiskerätt i Skogsjön. En del i Nylingssjöarna är dock gemensamt och det är i sundet mellan Stora och Lilla Nylingen, där ska fisket delas upp så att varje delägare har fiskerätt i ett år för att sedan efterträdas av nästa gård. Det är möjligt att detta undantag gjorts för att fisket här ansågs bättre än i de övriga sjöarna och att det vore orättvist om det enbart tillföll en gård. Vidare gjordes en del samfälligheter, dels ett vattenhål, en brunn, ett sandtag och ett grustag plus en hel del diken och vägar.

Efter denna lantmäteriförättning så började byn se ut som den gör idag och markernas gränser som drogs upp då finns i mångt och mycket kvar än som ägogränser.