6 Knekthållet

I mitten av 1500-talet insåg Gustav Vasa svagheten med att inte ständigt ha tillgång till en armé, han påbörjade arbetet med att bygga en armé som bemannades med fotfolk genom utskrivning och ryttare genom rusttjänstUtskrivningen av fotfolket var inte frivillig utan det skedde med tvång och byggde till viss del på rotering efter gårdetal och omfattade alla män mellan 15 och 60. Soldaterna var avlönade med spannmål och andra naturaförmåner och de bodde hemma i sina egna hem och var i fredstid inte avlönade. I från Nora by finns en handling bevarad från denna tid, runt mitten av 1500-talet. Handlingen som är odaterad är underskriven av Erik Persson i Kalbo och det är gissningsvis den Erik som var bonde i Kalbo mellan 1543-1565. Nora och Kalbo har förmodligen under denna tid ett gemensam ansvar att tillhandahålla en soldat. Handlingen är en skrivelse till landshövdingen om att få en Johan Kling godkänd som deras soldat då deras tidigare inskickade soldat inte godkänts vid mönstringen.

Högwälborne Hr Baron och Landshöfding Nådige Herre
Emädan undertecknadt ringaste stattdrängen ok rotebonde uti Kahlbo Rote ok Skiewe sn, war så olycklig att den karlen som wi stadt för wår rote blef för leden gårdag Casserad ok nu såmedelst äre karllösa, wettandes nu således intet warest wi någon karl skola bekomma. Flyr fördenskull i djupaste ödmiuk saak till Eders Höga Nåde, jag uppå samtliga Rotars wägnar, med ödmiuk Bön och bryiäns oss förutinnan hielpa, att Tremänningen Johan Kling som jag ifrån Barndommen upfödt ok stadt till ständig Soldat, kunde blifwa för wår Rote nu till ständig karl förunnad, afbyta en stadig hielp, och förblifwer
Eders höga nådes
Aller ödmiukaste Tienare, Erich Persson i Kallbo

Soldattorpen uppkommer i allmänhet i slutet av 1600-talet då man i Sverige beslutade att det skulle finnas en ständig armé där landets gårdar, indelade i rotar (2 eller fler gårdar), hade ansvar för att alltid ha en soldat redo för att tas ut i krig. Gårdarna fick underhålla soldaten med krigsutrustning (förutom vapnen), vissa naturaprodukter som exempelvis djur, spannmål, ved, utlåning av häst och så vidare som denne kunde leva på under fredstid. Blev soldaten kasserad tog avsked, blev avskedad eller om han dog så hade gårdarna 3 månader på sig att leverera en ny soldat till försvarsmakten. Torpets större reparationer var också något som gårdens/byns bönder skulle vara behjälpliga med. Soldaterna från Kalbo låg under Östanstångs kompani i Första Livgrenadjärregementet, innan år 1816 kallat Östgöta kavalleriregemente, med soldatnummer 101. Soldaterna hade vid mobilisering två dagar på sig att infinna sig på kompaniets uppsamlingsplats som under 1700-talet var vid Eneby kyrka och senare vid kaptensbostaden i Mellby.

Livgrenadjäruniform av modell 1798

Den 23:e maj år 1873 gick bönderna och lantmätaren runt och markerade upp gränserna för det nya soldattorp som skulle byggas i ersättning till det gamla, i detta dokument kan man se lite av vad som ingick i soldatens ersättning ifrån Kalbos bönder.
Vid detta möte beslutades att torpet ska tillträdas den 24:e oktober 1878 så att årets höstsådd kunde hinnas med. Marken för åkern ska brytas upp och överlämnas gödslad och ”i behörigt skick” och om avkastningen de två första åren inte kommer upp i avkastningen från det förra torpets åkermark ska detta ersättas av Kalbo-bönderna. Vidare har soldaten rätt till bete för fyra ”fäkreatur” (kor) och fyra får samt lövtäkt, ved och stängselvirke i enlighet med det kontrakt som upprättats mellan soldaten och byn.

Detta bemanningssystem för krigsmakten fanns kvar tills 1908, år 1902 började utfasningen av indelningsverket och år 1908 hade den allmänna värnplikten införts, båda systemen levde dock sida vid sida tills den siste indelte soldaten i Sverige gick ur tjänst så sent som 1963, i Kalbo dog den sista indelte soldaten, Per Johan Rehn, år 1908 i det före detta soldattorpet Stavlund.

Att vara soldat under 1600-, 1700- och början av 1800-talet var långt ifrån riskfritt, krigen avlöste varandra i en faktiskt nästan oavbruten följd från soldattorpets förmodade uppkomst under 1680-talet fram tills det senaste kriget år 1814. Många av soldaterna i byn har legat ute åratal i fält i främmande länder som Ryssland, Finland, Preussen med mera och vissa av dem stupade även i strid. Soldater från Kalbo har således varit med och i alla fall i en liten utsträckning format världskartan och världspolitiken genom sina handlingar. Exempelvis hade Kalbo med soldater i kriget mot Ryssland då Sverige efter nederlaget år 1809 blev tvungna att avträda hela Finland. Finland som hade varit en del av Sverige i längre tid än Skåne nu har varit det och var en lika självklar del av vårt rike som vilket landskap som helst. Helt plötsligt var vi nu tvungna att lämna över 30% av Sveriges landyta och 25% av vår befolkning till Ryssland.

Kriget mot Ryssland var i princip en del av första Napoleonkriget med start 1805 då Ryssland stöddes av bland annat Frankrike och Danmark som nu också låg i krig med Sverige. Sverige hade alltså krig på flera fronter samtidigt och läget var väldigt bekymmersamt. Östanstångs kompani hade samlats vid sin mobiliseringsplats i Mellby redan i mars 1805 c:a ett halvår innan kriget mellan Frankrike och Sverige bröt ut, allt som allt fanns i kompaniet 150 soldater vid denna mönstring.

42 av dessa soldater ansågs inte kunna sändas ut i strid vid tillfället, antingen av åldersskäl, sjukdom eller otillräcklig erfarenhet. Av dessa kvarvarande var Kalbos Petter Carlbom en, han blev kvar i Sverige fram tills dess att kriget mot Ryssland tog sin början natten den 21:e februari 1808 då ryssarna tågade in över gränsen mot Finland.

Till detta krig blev Petter Carlbom inskickad år 1808, förmodligen i slutet av september då i alla fall delar av Första och Andra Livgrenadjärregementet skeppas över mot Finland. Han överlever inte särskilt länge utan han dör redan den första februari nästkommande år. Hur Petter dog har jag inte kunna utröna men troligast är att han dog av någon av de epidemier som härjade i lägren, död av sjukdom var utan tvekan den vanligaste dödsorsaken bland kompaniets soldater i detta krig.
Vart han dog är heller inte känt för mig, men troligtvis var det ändå på svensk mark då de svenska soldaterna hade blivit uttvingade ur Finland sent under 1808 och striderna stod under 1809 på svensk mark i de norra delarna av vårt land.

Strax efter Petters död så ersätts han av Carl Carlstedt som även han deltar i krigets slutskede men Carl får i alla fall återvända hem till Sverige i och med krigsslutet samma år, detta blev även det sista krig någon soldat i från Kalbos soldattorp behövde uppleva.

Av de 42 soldater som blev kvarvarande i Sverige vid mönstringen 1806 och senare skickade till kriget mot Ryssland så överlevde cirka hälften av dem, 20 stycken dog och flertalet av dem p.g.a. sjukdom.