7 Jordägande torp under Kalbo by

Torpen under Kalbo börjar dyka upp i slutet av 1700-talet men flertalet av dem byggs under 1800-talet med en övervikt på århundradets första hälft. När man går omkring i skogarna och ser de gamla torparruinerna bland den steniga och magra marken i skogarna runt omkring byn ter det sig nästan som en omöjlighet att någon lyckats livnära sig på dessa marker, än mindre lyckas hålla en hel familj vid liv. Torparna som var en form av arrendatorer betalade hyra för sin gård i form av dagsverken, varor eller kontanter och därtill skulle de lyckats ta hand om sin egen skörd, sina djur och så vidare för att kunna få mat på borden, det kan sannerligen inte ha varit ett lätt liv. Några av torpen blev kortlivade, knappt en mansålder medans andra fortfarande finns kvar som gårdar, permanentbostäder eller fritidshus.

I denna version av denna skrift tar jag endast upp de jordägande torpen som legat under Kalbo by, förhoppningen är att senare kunna komplettera med även backstugor, hus och handelsbodar/affärer.

Hällstugan/Skogalund

Akvarell över Hällstugan/Skogalund från 1951, målat av dåvarande hyresgästen E. Persson

Torpet Hällstugan som verkar ha byggts år 1824, det är i alla fall då som den omnämns första gången i husförhörslängderna, ligger långt ut i byns östra mark och även i socknens östligaste utkanter. De första torparna var Lars Johan Roxström och hans hustru Britta Maja Jansdotter, de flyttade in, med sina tre barn, från Östra Vingåkers socken detta år. Detta par driver torpet fram tills runt 1864 då dottern Johanna Charlotta Roxström och hennes man August Thor tar över, det äldre torparparet bor kvar som inneboende fram tills de dör. När det gäller Brita Majas död så är det en tragisk händelse som gett eko ända in i dessa dagar, mer om det går att läsa under kapitlet ”Särskilda händelser”

Den 14 mars 1879 sålde Anders Lilja i Skogstorp torpet Hällstugan och ett stycke mark däromkring till Johan Andersson, även han bosatt i Skogstorp och de tidigare brukarna av gården flyttar iväg. Ett köp vid den här tiden var en ganska omständlig process med kungörelser i kyrkan och en rad olika instanser som skulle skriva under och godkänna försäljningen, år 1880 så gick kommisionslantmätaren Axel W. Lodén runt Hällstugans ägor och rös-lade dem (markerade upp gränserna) och den 8:e mars samma år så kungjordes köpet i sockenkyrkan och invändningar mot det hela skulle ha inkommit till Landskansliet på Linköpings slott innan klockan 12 tisdagen den 23:e. Inga invändningar inkom dock och den 24:e mars så skrev en ämbetsman på Landskansliet under köpekontraktet. Parterna plus lantmätaren träffades även igen den 23:e och 24:e augusti för att återigen skriva under ett kontrakt, nu där skiftets gränser räknas upp. Och nästföljande år, den 18 januari 1881, så godkänns köpet vid Finsponga läns Tingslags vårting, hela köpet har alltså tagit nästan två år.

 

Här nedan följer den kungörelse som lästes upp i kyrkan i Skedevi angående försäljningen:

På grund af mig meddeladt förordnande att utstaka och röslägga den del af 131/1485 mantal Kalbo eller Skogstorp inom Skedevi socken, som Johan Andersson derstädes genom köpekontrakt den 14 mars 1879 sig tillhandlat, äfvensom att bestämma det mantal som bör åsättas den frånsålda delen, har jag utsändt sammanträde att hållas wid bemälde Skogstorp Måndagen den 23 i innevarande augusti månad kl. 10 f.m. hvilket wederbörande intressenter för behörig inställelses iakttagande härmed wardes tillkännagifvet.

Mariedahl, Norrköping den 5 augusti 1880.

På Embetets wägnar

Axel W. Lodén, kommisionslandtmätare.

 

När den förut nämnda köparen av torpet, Johan Andersson, tar över driften och ägandet så byter man namn på det till Skogalund. Enligt lokala muntliga uppgifter byts namnet för att man inte vill förknippas med den hemska händelse som torpets förra brukare råkade ut för (se kaptiel ”Hällstugekärringens försvinnande”), men kanske kan det ha varit så att namnet ”Hällstugan” känns mer som ett torp-namn och att man nu när det är friköpt vill ha ett mera ”gårds-likt” namn. Från Lantmäteriets sida verkar dock aldrig Skogalund ha slagit igenom som namn då torpet på alla kartor ända fram till dagens datum går under namnet Hällstugan.

Fram tills 1969 fanns det bofasta personer i torpet, de sista som bodde där permanent var tre bröder varav den sista av dem dog i maj 1969. Torpet finns kvar än idag och det är numer avstyckat till en vanlig villatomt och används som sommarnöje.

Brukare (fram till 1900-talets början):
1824-1863, Lars Johan Roxström (f. 1796-05-01, d. 1870-12-12) och Brita Maja Jansdotter (f. 1798-7-14, d. 1877-09-07)

1864-1879, August Thor (f. 1838-04-20) och ovanståendes dotter Johanna Charlotta Roxström (f. 1843-07-21)

1879-1894, Johan Andersson (f.1826-01-09, d. 1904-03-27) och Kerstin Persdotter (f. 1840-09-12, d. 1918-01-20)

1895-1915, Gustaf Adolf Gustafsson (f.1869-02-02) och ovanståendes dotter Kristina Olivia Andersson (f. 1873-03-13)

 

Nystugan/Talgfallet

Torpet Nystugan, som ligger nordväst om sjön Stora Nylingen, omnämns första gången år 1844 och kallades förr i dagligt tal Talgfallet. Namnet Talgfallet ska, enligt nedtecknade folkminnen, ha uppkommit av att en gubbe ”brände fall” i skogen där och att det där efter var så bra bete att djuren ”fick talget”, det vill säga att de blev feta. ”Bränna fall” är samma sak som svedjebränning, det vill säga att man eldar av skogsmark för att få betes- eller åkermark. Folket som var bosatta där var tydligen inte förtjusta i namnet Talgfallet för i samma folkminnesanteckning står följande, ”di som bor där ä arja på dä namne”

Ytterligare ett nedtecknat folkminne som rör Nystugan finns även om platsen som det gäller rent geografiskt ligger några kilometer söder om själva torpet. Det skogsparti, sydost om Kalbo, som i dag kallas Sveden gick förr under namnet Talgfallesveden och det ska ha berott på att en gubbe från Talgfallet tände på skogen där men något gick snett och flera hundra tunnland skog brann ned. Detta nedtecknades år 1928 och det anges då att händelsen skulle ha ägt rum ungefär 75 år tidigare, det vill säga runt år 1853. Man kan inte låta bli att undra om denna händelse är samma som det som skrevs tidigare om den gubben som ”brände fall”. Denne ”gubbe” som det i så fall skulle röra sig om är torparen Peter Persson, född 1810-06-28, som under denna period är den enda mannen på torpet.

År 1881 kommer en familj till torpet ifrån granngården söder om Kalbo, Frogetorp. Familjen består av torparen Anders Johan Sandberg 33 år och hustrun Fredrika Gustafsdotter 28 år gammal samt deras två döttrar, 5 och 3 år gamla. Familjen hinner dock bara bo på gården i två år innan Anders Johan råkar ut för en olycka när han ska fälla ett träd. Vid fällningen av trädet så slog en torr gren från trädet honom i huvudet med sådan kraft att han två timmar efter olyckan avled av sina skador. Den kvarvarande familjen flyttar där efter ned till Kalbo by.

År 1900 kommer en annan torparfamilj, Gustaf Andersson, född 1857-04-20 och hustrun Johanna Albertina Eriksdotter född 1865-05-30 samt deras fyra barn till Nystugan, de hade då flyttat ifrån ett annat Kalbotorp vid namn Högstafallet som låg ungefär tvärs över sjön. Johanna Albertina kommer att bli byns ”barnmorska” som tillkallades för att närvara och hjälpa till vid födslar, det finns än i dag personer inom byns gamla gränser som har förlösts av Johanna Albertinas händer. Likaså var det henne man tillkallade när man skulle svepa lik, det vill säga när den döde skulle kläs och göras i ordning för begravningen men även när det skulle botas sjuka kreatur så tillkallades Johanna då folk i allmänhet runt om i bygden trodde också att hon var synsk och trollkunnig. Förutom sina kunskaper om förlossningar så var hon också en driven kvinna hemma på torpet, maken Gustaf var kolare och kunde därför vara borta någon vecka i sträck och då skötte Albertina Johanna torpsysslorna själv. 1932 flyttar hon och maken till ett annat torp, Gölbäcken, också det liggande under Kalbo.

Johanna och Gustav

 

En muntlig sägen om Johanna som fortfarande finns levande i bygden dyker upp i flera olika skepnader med ungefär samma innehåll. Nedanstående variant som är den mest detaljrika jag hört och här är den berättad av Lennart Svensson i Fallet.

Det har berättats att bonden på Nylingstorp var väldigt snål och middagsmaten ofta bestod i inkokt braxen. Det fanns gott om stor fet braxen i sjön på den tiden och den var gratis.

En piga på gården ledsnade på den ensidiga kosten och besökte Johanna och bad henne trolla bort braxen ur sjön. Johanna svarade: ”dä kan ja inte, men ja kan binna braxna på djupet i minst tjufem år”.

På 40-50 talet fanns det ganska gott om kräftor i sjön som min far fiskade och sålde som bidrag till försörjningen, men han hade ett problem, det fanns ingen braxen till kräftbete i sjön, han fick lägga näten i sjön Gryten där det var gott om braxen.

På 60 talet fiskade jag med nät i Nylingen ibland och då fastnade plötsligt en och annan liten brax i näten och nu finns det gott om stor braxen i sjön igen.

En annan anekdot är omkring Johannas blåa korg där hon förvarande medikamenter och utrustning som behövdes när hon hjälpte till vid förlossningar. Historien går som så att Johanna hade varit ett stort antal gånger och hjälpt till vid förlossningar hos ett barnrikt torparpar och en gång när Johanna i ett annat ärende kommit gående med en korg under armen hade någon av torparnas ungar ropat något i stil med ”Åh nej, inte hon igen. Nu kommer hon med ett till barn!”. Barnet hade då trott att det var Johanna som hade barn med sig i korgen och levererade till torparfamiljen.

Johannas dotter Tekla som senare kom att bo i torpet Koludden även detta under Kalbo, sades ha fått ärva en del av Johannas övernaturliga förmågor då Tekla ansågs kunna varsla om saker som skulle hända i framtiden.

 

 

 

 

 

 

Brukare (fram tills början av 1900-talet):

1844-1879, Peter Persson (f. 1810-06-28) och Brita Olofsdotter (f. 1807-04-25, d.1879-10-16)

1879-1881, Per Månsson (f. 1829-01-12) och ovanståendes dotter Brita Stina Persdotter (f. 1834-05-12)

1881-c:a 1883,1884, Anders Johan Sandberg (f. 1848-03-02, d.1883-02-06) och Fredrika Gustafsdotter (f. 1853-05-21)

c:a 1883,1884-1892, Anders Petter Andersson (f. 1851-10-04) och Anna Brita Persdotter (f. 1853-07-15, d. 1892-1-30)

1892-1895, Karl Alfred Andersson (f. 1866-10-13) och Brita Olivia Olsdotter (f. 1865-06-11)

1895-1915, Gustaf Andersson (f.1857-04-20) och Johanna Albertina Eriksdotter (f. 1865-05-30)

1915-1927, ovanståendes son Erik Gustav Edvin Andersson (f. 1903-04-28)

1928-1932, ingen brukare angiven. Tidigare nämna Gustaf Andersson och Johanna Albertina Eriksdotter är dock boende här fram tills 1932, gissningsvis är de nu för gamla för att orka bruka torpet själva.

1932-1938, Sven Alfred Andersson (f.1873-08-20) och Elin Maria Khaar (f. 1878-04-15)

 

Gölbäcken/Gölstorp

Torpet Gölbäcken, stundtals även omskrivet som Gölstorp, ligger någon kilometer nordost om Kalbo by och torpet är idag kringbyggt av Bränntorps fritidshusområde. Torpet omnämns första gången runt år 1860 och dess första invånare var Anders Gustaf Andersson och Kristina Lotta Persdotter och deras tre barn. Namnet Gölbäcken kommer förmodligen av att det ligger vid den bäck som förut rann genom Vrånggölen som låg mellan torpet och Kalbo by. Vrånggölen är nu mer igenvuxen och är istället kärrmark, men bäcken rinner där fortfarande.

Brukare (fram till början av 1900-talet):

1860-1895, Anders Gustaf Andersson (f. 1827-03-03, d. 1895-03-28) och Kristina Lotta Persdotter (f. 1836-09-22). Kristina Lotta bor kvar i torpet som inneboende även efter makens död.

1895-efter 1927, Karl Arvid Andersson (f. 1866-10-13) och Brita Olivia Andersdotter (f. 1865-06-11)

 

Pettersberg

Torpet Pettersberg, som ligger drygt 2 kilometer öster om Kalbo by, fanns bara en kort tid, knappt 50 år, och det omnämns första gången i husförhörslängderna år 1819 och omnämns då som ”en stuga”. Det är inte för ens år 1830 som de inneboende får epitetet ”torpare”, innan dess var de förmodligen enbart inneboende och marken brukades från Kalbo eller så bröts torpets åkermark under denna period.

Troligt är det att det är torpets första inneboende, Per Eriksson, som fått ge platsen dess namn. Torpet är idag borta, inte mycket mer än stengrunden till huset vittnar om att det en gång funnits ett torp på platsen. Åkermarken nyttjades långt efter att torpet försvunnit, på en karta från 1948, alltså drygt 100 år efter att den sista torparen brukade marken, finns fortfarande delar av de ursprungliga öppna markerna kvar.

Brukare:

1819-1837, Per Eriksson (f. 1796-09-26) och Kerstin Persdotter (f. 1792-02-06)

1837-1848, Nils Larsson (f. 1805-05-02) och Kerstin Nilsdotter (f. 1809-12-16)

efter 1848 brukas inte torpets marker längre av någon Pettersbergs-torpare utan markerna används utav Kalbo-bönder.

Inneboende:

1848-1865, Änkan Anna Jansdotter (f. 1801-06-30, d. 1865-03-24) med barn och stundtals barnbarn.

 

Stenkullen/Dödbacken

Stenkullen, som ligger någon kilometer väster om Kalbo by, kallades förr i tiden i dagligt tal även Dödbacken, varifrån detta ganska makabra namn kommer ifrån är oklart men det var åtminstone känt som tillnamn under 1920-30-talet. Torpet omnämns första gången i husförhörslängderna för år 1824-1829, då står det ”ett nybygge” antecknat bredvid torpets namn. Gissningsvis stod torpet klart år 1827 då dess första invånare, drängen Erik Eriksson, flyttade in detta år. Erik bodde bodde där själv i 11 år innan han dör av ”bröstfeber” (lunginflammation) år 1838.

Det finns en liten anekdot nedtecknad som rör torpet Stenkullen, det gäller en udde i mossen väster om Västergölen som hade namnet Brännudden. Namnet ska ha tillkommit av att en torpare från Stenkullen brände brännvin på denna plats, han ska även ha sänkt redskapen i den lilla skogsgölen. Det framgår inte av historien varför han skulle ha gjort detta men kanske var lagens långa arm honom på spåren vilket gjorde att han inte vågade ha hembränningsapparaten kvar.

Efter att drängen Erik Eriksson dör så står Stenkullen tomt i drygt 7 år tills en torparfamilj flyttar in år 1845. Mannen i familjen, torparen Per Nilsson, döms den 28 mars 1859 av Risinge Häradsrätt för snatteri och han verkar få några år i fängelse för den tredje mars år 1862 står det antecknat i husförhörslängden att han är ”absolverad”, d.v.s. att han fått syndernas förlåtelse av prästen, strax därefter flyttar familjen till torpet Nybygget.

Stenkullen lades öde på 50-talet och byggnaderna finns inte kvar, men åkermarken finns till viss del fortfarande kvar och används som viltåkrar.

Brukare (fram tills 1900-talets början)

1827-1838. Erik Eriksson (f. 1786-04-12, d. 1838-04-21)

1845-1862, Per Nilsson (f. 1815-02-05) och Anna Andersdotter (f. 1819-09-08, d. 1856-07-23), hustru nummer 2 Anna Larsdotter (f. 1823-07-23)

1862-1864, Anders Petter Jonsson (f. 1838-01-21) och Anna Greta Gustafsdotter (f. 1836-11-24)

1864-1873, Johan Petter Persson (f. 1823-09-19, d. 1873-11-03) och Anna Katarina Nilsdotter (f. 1830-05-04)

1874-1902, Gustaf Olsson (f. 1842-09-17) och Anna Brita Persdotter (f. 1842-05-04, d. 1900-02-18)

1902-1927, Karl Alfred Gustafsson (f. 1877-08-9) och Hulda Vilhelmina Dahlberg (f. 1880-04-19)

 

Skogstorps soldattorp

Hur länge det funnits ett soldattorp på Kalbo ägor är svårt att säga, säkert är att det funnits sedan år 1680 då det yngre indelningsverket infördes. Soldattorpet låg fram tills år 1878 vid Skogstorp och överflyttades vid laga skiftet till Stavlund någon kilometer väster om Kalbo. Läs mer om soldattorpet under rubriken ”Knekthållet”. Torpet/stugan obebodd från och med 1901 och stryks ur husförhörslängderna mellan åren 1902-1915.

Brukare

? – 1715, Lars Alm. Lars hade två döttrar som dör år 1700 i en brand och begravs den 21:e januari. Notis från dödlängden “En soldats på Kalbo ägor twänne döttrar, dhen ena 4 åhr gl dhen andra 10 weckor gl. till dödz brända aff wådheldh

1715 – c:a 1725, Olof Alm (f. 1698)

c:a 1725 – 1731, Per Alm (f. 1697, d. 1771-02-02) och Brita Ravalsdotter (f. 1694, d. 1777-02-08)

1731 – 1743, Olof Larsson Alm (f. 1707, d.1742-06-02). Olof blev kommenderad till tjänstgöring i Finland år 1740.

1743-01-14 – 1743-08-14, Måns Månsson Alm (d. 1743-08-14 i Stockholm)

1743 – 1749, Nils Nilsson Alm (f. 1723, d. 1757)

1749 – 1767, Nils Alm (f. 1729). Fånge i Preussen 1761.

1767 – 1775, Petter Karling (f. 1745, d. 1775-03-01) och Brita Andersdotter (f. 1728, d. 1774-05-09). Petter blev halshuggen p.g.a. mord på sin hustru, läs mer i kapitlet ”Mordet i soldattorpet”

1775 – 1800, Jonas Carlberg (f. 1751, d.1801-06-25) och Lisa Andersdotter (f. 1756, d. 1814-08-26)

1801 – 1809, Petter Carlbom (f. 1781, d. 1809) och Lena Gustavsdotter (f. 1777) Petter togs ut i kriget mot Ryssland år 1808, läs mer under ”Knekthållet”

1809 – 1812, Carl Carlstedt (f. 1786-04-14)

1812 – 1825, Anders Olofsson Carlbom (f. 1783-12-17) och Elsa Jonsdotter (f. 1785-03-02)

1826 – 1829, Anders J. Carp, (f. 1805-08-12) och Anna Kajsa Högström (f. 1801-03-04)

1830 – 1856, Johan Nilsson Lilja (f. 1808-10-16, d. 1883-08-11) och Anna Ersdotter (f. 1806-08-07)

1856 – 1857, Lars Lilja (f. 1835-05-04)

1857 – 1878, Per Johan Rehn (f. 1835-02-28, d. 1908-06-25) och Anna Stina Hult (f. 1825-01-13).

 

Stavlund blir efter år 1878 istället soldattorp för byn.

 

1878 – 1883, Avskedade grenadjären Johan Nilsson Lilja(f. 1808-09-15, d. 1883-08-11)

1884 – 1889, Skomakaren Frans Albert Rosenqvist(f. 1850-09-13) och Anna Charlotta (f. 1855-12-10)

1889 – 1901 , Skomakaren Per Gustav Moberg (f. 1838-05-02) och Maria Latarina Ersdotter (f. 1841-05-06, d. 1892-08-26). Per Gustav omgift med Emma Lovisa Lilja (f. 1869-01-30)

 

Stavlund och Stavlunds soldattorp

Foto som förmodligen föreställer torpet Stavlund efter att det blivit övergivet. Gissningsvis är fotot taget runt 1950.

Stavlund som ligger väster om byn tillkommer runt åren 1819-1823 då torpet för första gången omnämns i husförhörslängderna så som ”nybygget Staflund”. Gissningsvis byggdes det under år 1823 då de första torparna gifter sig 1823 men dessa är enligt vigsellängden då inte bosatta i torpet, de finns dock medtagna som boende där i husförhörslängden som sträcker sig mellan 1819-1823, så med största sannolikhet togs torpet i bruk under andra hälften av år 1823.

Från och med år 1878 får torpet agera soldattorp för byn då den verksamheten flyttas ifrån tidigarevarande soldattorp vid Skogstorp. Som soldattorp användes det dock bara fram tills runt 1887 då driften återigen tas över av en torpare.

1823 – 1854 , Gabriel Olsson (f. 1765-05-01, d. 1860-05-20) och Brita Eriksdotter (f.1778-10-07, d. 1834). Gabriel omgift med en annan Brita Eriksdotter född 1774-09-24, d. 1849-11-25). År 1844-1850 står det antecknat om paret i husförhörslängden ”knappa villkor” samt att Brita är ”orkeslös”. Gabriel bor kvar efter 1854 som inneboende hos nästa torpare.

Sista torparfamilj på Stavlund är förmodligen Albert Vilhelm Hultgren och Emma Kristina Johansson som dör här med bara 3 dagars mellanrum i september 1944. Efter dessa två verkar ingen i alla fall ha varit skriven som bosatt på torpet.

 

 

 

 

 

Brukare

1854 – 1869, Karl Petter Storm (f. 1827-01-14) och Kerstin Persdotter (f. 1825-06-05)

1869 – 1878, tomt.

1878 – 1903, Livgrenadjär Per Johan Rehn (f. 1835-02-28, d. 1908-06-25) och Anna Stina Hult (f. 1825-01-13). Fr. 1887 inneboende hos nästkommande brukare. Per Johan blir den sista indelta soldaten i Kalbo. Stavlund brukas efter 1887 av torpare.

1887 – 1899, Torpare Erik Andersson (f. 1834-02-01) och Anna Sofia Persdotter (f. 1833-02-12)

1899 – 1904, Torpare Gustav Eriksson Ceasar (f. 1861-01-22) och Anna Lovisa Gustavsdotter (f. 1860-09-15)

1904 – 1908, Torpare Frans Vilhelm Eriksson (f. 1873-11-18) och Sofia Matilda Andersdotter (f. 1875-04-14)

1908 – 1920, Torparen Karl August Persson (f. 1862-07-19) och Helga Henrika Karlsson (f. 1863-09-17)

1921 – 1944, Torpare Albert Vilhelm Hultgren (f. 1858-09-28, d. 1944-09-29) och Emma Kristina Johansson (f. 1861-03-08, d. 1944-09-26)

 

Karlsborg

Torpet, som sedan länge är borta, var beläget vid Lilla Nylingens sydvästra hörn och det uppfördes runt åren 1864-1865. Torpet är kortlivat och det läggs öde knappt en halv mansålder efter att det uppfördes. På flygfotona till ”Ekonomiska kartan” som gjordes 1948 för detta område kan man då fortfarande tydligt se vart de gamla åkermarkerna låg så drygt 50 år efter sista torparen så kunde man urskilja resultatet av deras vedermödor. Att torpet blir så kortlivat kan man förstå när man ser markerna där uppe i skogen, det är stenigt, bergigt och med små plottriga åkerlappar. Att få det att räcka till en familjs behov av inkomster och mat måste varit en närmast övermänsklig uppgift.

Förste torpare blir Erik Lilja med hustru och två barn, de flyttar dit år 1864 ifrån ett annat Kalbo-torp, Pettersberg, några kilometer därifrån. I husförhörslängden står det antecknat ”Nybygge 65” vid torpnamnet så man kan gissa att Erikoch hans familj inflyttning året innan beror på att de måste uppföra byggnaderna och iordningställa markerna. Torpet kommer bara att få två brukare, efter att Erik Lilja flyttar så inflyttar en torparfamilj som får klämma in 2 vuxna och 8 barn i det lilla torpet, dock bor de där i bara två år och efter att de flyttat läggs torpet öde. I husförhörslängden står det sedan antecknat ”borta” bredvid torpnamnet som är överstruket.

Brukare

1864 – 1895, Erik Lilja (f. 1833-08-15) och Kerstin Olsdotter (f. 1829-08-21, d. 1879-10-15)

1896 – 1898, Johan Fredrik Svartling (f. 1850-09-17) och Brita Kajsa Eriksdotter (f. 1856-11-12)

 

Högstafallet

Högstafallet låg granne med Karlsborg med bara några hundratals meter i mellan, deras villkor är ungefär likartade med stenig och bergig mark och små åkerplättar men Högstafallet bebyggdes drygt 20 år innan Karlsborg, runt c:a 1845 och det fanns fram tills år 1900 då den sista torparfamiljen flyttade ut och torpet ströks ur husförhörslängderna.

Förste torpare var Erik Eriksson med hustru och en dotter och de flyttar in till torpet 1845 ifrån Bränntorp, de hade den 6:e oktober samma år skrivit under ett köpekontrakt med Kalbo-bonden Erik Olsson där de mot en betalning av 200 riksdaler blir ägare till den beteshage som kallades Högstafallet. Köpet är dock tidsbestämt till 50 år och efter det ska marken med eventuella byggda byggnader tillfalla säljaren eller dennes arvtagare. De sista torparna kom att bli Gustav och Johanna, den sistnämnda som ansågs trollkunnig finns det en del historier om bevarade. Mer om henne går att läsa under kapitlet om det torp som Gustav och Johanna flyttade till år 1900, Nystugan.

Brukare

1845 – 1865, Erik Eriksson (f. 1798-03-15, d. 1882-02-14) och Brita Nilsdotter (f. 1802-09-19, d. 1867-04-04)

1865 – 1886, Gustav Andersson (f. 1832-11-25) och Sofia Eriksdotter (f. 1838-12-01)

1886 – 1894, Skomakaren Karl Johan Andersson (f. 1858-06-02) och Brita Olsdotter (f. 1854-07-26)

1894 – 1895, Melker Leonard Johansson (f. 1859-04-09) och Amanda Charlotta Roxström (f. 1863-08-26)

1896 – 1900, Gustav Andersson (f. 1857-09-20) och Johanna Albertina Eriksdotter (f. 1865-05-13)

 

Östantorp

Första noteringen om boende i Östantorp, som ligger vid Lilla Nylingens östra strand, är ifrån november-december år 1825 då sockenskräddaren Per Persson med familj flyttar hit ifrån en stuga på Ölmetorps ägor. Väl hitkommen så står han antecknad så som ”torpare” istället. Östantorp brukas sedan som torp fram tills ungefär år 1872 då dåvarande torparen, en son till den nyss nämnda Per Persson och med samma namn som sin far, övergår från att antecknas som ”torpare” i husförhörslängden till att stå som ”husman”. Per den yngre hade en äldre bror vid namn Erik som var boende på torpet medans Per själv bodde och arbetade nere i Kalbo runt år 1851. Gissningsvis var det brodern Erik som tillsammans med fadern skötte driften av torpet fram tills en ödesdiger dag i september detta år då Eriks hittas död i sjön Bolen i Simonstorps socken, enligt notering i dödlängden tros han blivit ihjälslagen samt att han var ”en stilla och arbetsam man”. Efter det så flyttar den yngre brodern Per hem igen ifrån Kalbo och tar någonstans därifrån och fram till 1853 över driften av torpet.

Per Persson den yngre, som gick under namnet ”Petterlilla”, bor dock kvar i torpet fram tills han flyttar till fattighuset år 1890 och han blir därmed den sista som bor permanent i Östantorp.

Enligt Olle Eriksson i Kalbo ,vars släkt bott här i många generationer, så bodde det efter Per en man kallad ”Lundbäck” ifrån Stockholmstrakten i torpet under vissa perioder. Torpet revs sedan strax innan sekelskiften, förmodligen runt år 1897.

Östantorp har sedan i modern tid bebyggts igen med ett fritidshus som är stående inte långt ifrån där det ursprungliga huset låg.

Brukare

1825 – c:a 1852, Per Persson (1784-08-05, d. 1868-08-26) och Brita Jansdotter (f. 1786-04-15, d. 1858-11-21)

c:a 1852 – 1890, Per Persson (f. 1813-12-22, d. 1895-11-19)

 

Sundsdal

Sundsdal som numera är rivet dyker upp i husförhörslängderna för första gången 1837 och det står då antecknat att det är ett nybygge sedan 1835. De första inneboende flyttar dock inte in för ens år 1840 då fyra olika familjer flyttar hit, dels en Olof Ersson med familj ifrån Magnehult, Gustav Qvarfot med familj som kom hit i från Tjällmo, Erik Persson med familj ifrån Bonäs samt Johan Jakobsson med familj ifrån Frogetorp. Med tanke på det stora antalet familjer som bor på torpet samtidigt så får man anta att fastigheten bestod av flera boningshus, något som huslämningarna också tyder på.

Sundsdal sett från Stora Nylingen runt år 1920

Det finns lämningar efter minst 3 byggnader varav två stycken är 8×5 meter med spår av skorstenar, detta är då förmodligen de två bostadshusen där då två familjer i varje byggnad bodde. Därtill finns det en grund efter en byggnad på 7×15 meter vilken då förmodligen är resterna av ladugårdsbyggnaden.

I husförhörslängderna mellan åren 1844 till 1859 så anges Gustav Qvarfots dotter Hedda Maria vara ”ofärdig genom värk”, hon är år 1844 9 år gammal. I en notering från Länslasarettet i Linköping så skrivs Hedda Maria in på lasarettet den 4:e maj 1852 p.g.a. ”swårt bensår”. Hon får vårdas på lasarett i nästan 2 månader innan hon den 2:e juni skrivs ut som frisk. Efter detta så står hon inte längre som ”ofärdig” i husförhörslängden så man får anta att allt gick bra även i framtiden.

Sista torparfamiljen på Sundsdal blir Gustav Adolf Valdemar Andersson och hans hustru Svea Hedda Axelina med sina 5 barn och barnbarn som flyttar därifrån år 1939.

Torpet finns kvar fram till i alla fall 1940-talet, i mantalslängderna från 1941 finns fortfarande torpet kvar med ägare Holmens Bruk men det finns då ingen som är skriven på platsen.

En liten anekdot finns bevarad gällande någon av torparna som brukat Sundsdal. Denna historia, som ursprungligen kommer från Ragnar Lindén som tidigare ägde den gård som jag nu äger, fick jag berättad för mig av Ragnars dotters make. Enligt denna lilla anekdot skulle en av torparna på Sundsdal vara ganska begiven på att tjuvjaga rådjur och hans jaktmetod var en aning udda. Han brukade, liksom många än idag, jaga rådjur genom drevjakt men i detta fall så använde torparen ingen hund. Istället släppte han lös sin get i skogen med en pingla om halsen, geten sökte sedan upp rådjur i närheten (gissningsvis i försök att ansluta sig till ”flocken”) och när sedan rådjuren flydde från det märkligt pinglande djuret så kunde torparen ställa sig i pass efter getens pingla och sedan komma till skott på ett eller annat rådjur. Som det gamla ordspråket säger ”I brist på bröd får man äta limpa”.

Brukare

Då antalet boende familjer är så pass stort så skrivs de inte in med årtalet som de är brukare på torpet utan här skrivs istället varje husförhörslängd in och vilka som är boende i torpet under dessa år.

1837 – 1843:

Olof Eriksson och Anna Stina Eriksdotter

Gustav Qvarfot och Maja Stina Andersdotter

Erik Persson och Maja Greta Jonsdotter

Johan Jakobsson och Ingrid Larsdotter, utflytt. Risinge 1843

1844 – 1850:

Gustav Qvarfot och Maja Stina Andersdotter

Erik Persson och Maja Greta Jonsdotter

Klas Klasson och Karolina Ersdotter, utflytt. Sila Norrg. 1848

Per Eriksson och Brita Larsdotter, inflytt. fr. Sundmon 1848

Olof Eriksson och Anna Stina Eriksdotter

Erik Eriksson och Kerstin Jonsdotter, inflytt fr. Sundmon 1844, utflytt Ö. Vingåker 1845

Efter 1850 så står några av familjefäderna med epitetet ”Torpare” och hädanefter är det bara dessa familjer jag tar med.

 

Fram tills 1876, Gustav Qvarfot (f. 1810-07-10) och Maja Stina Andersdotter (f. 1809-11-27, d. 1862-02-11), hustru nummer 2 Brita Stina Karlsdotter (f. 1822-01-02). Efter 1872 som inhyses fram tills flytt år 1880.

Fram tills 1876 Per Eriksson (f. 1810-03-26, d. 1885-03-17) och Brita Larsdotter (f. 1813-02-26, d. 1887-03-13). Efter 1872 som inhyses tills sin död.

1876 – 1897, Karl Gustav Gustavsson Qvarfot (f. 1854-10-06) och Anna Charlotta Johansdotter (f. 1854-06-12)

1897 – 1921, Albert Vilhelm Hultgren(f. 1858-09-28) och Emma Kristina Jonsson (f.1861-03-08)

1919 – 1926, Frans Otto Gustavsson (f. 1892-02-19) och Ester Emilia Olsson (f. 1893-01-25)

1926 – ?, Erik Gustav Edvin Gustavsson (f. 1903-04-28) och Emma Italia Karlsson (f. 1900-09-13)

 

Beskhult

Beskhult, som även omnämns som Besktorp, byggdes i under 1800-talets första hälft, i husförhörslängden står det att den är ett nybygge från 1837. Möjligtvis stod det en stuga i ett antal år på platsen innan torpet byggdes. Beskhult är beläget c:a ½ kilometer söder om Stora Nylingens södra spets. Torpet finns fortfarande kvar även om huset är ”nybyggt” ifrån 1930 och den åkermark som fanns runt torpet är numera skogbeklädd.

Beskhult, fotoår okänt

Brukare:

1837 – 1868, Jonas Jonsson (f. 1811-05-04, d. 1868-12-02) och Anna Kajsa Persdotter (f. 1810-01-01)

1868 – 1878, Per Gustav Jonsson (f. 1835-06-24) och Kajsa Persdotter Laudon(f. 1832-12-18)

1878 – 1899, Skogvaktaren Karl August Roxström (f. 1838-11-29) och Stina Lotta Andersdotter (f. 1839-12-21)

1899 – 1929, Per Axel Flodin (f. 1859-06-15) och Matilda Sofia Eriksdotter (f. 1859-02-08)

1930 – 1935, Muraren Erik Verner Jonsson (f. 1887-02-13) och Elna Alfrida Eugenia Tärning (f. 1898-10-21)

1935 – 1945, Olof Teodor Eriksson (f. 1893-11-29) och Signhild Vitalia Vilhelmina Gustavsson (f. 1916-07-15)

1945 – ?, Skogsarbetaren Gustav Adolf Ljunggren (f. 1895-04-15) och Gerda Cecilia Flodin (f. 1898-08-30)

 

Bråtstugan / Smedstorp

Smedstorps byggnader med smederna Anders och Axel Andersson (far och son) framför.

Bråtstugan/Smedstorp är ett relativt gammalt torp, det omnämns i alla fall i en födelselängd år 1779 och i husförhörslängden går det att följa stället från och med 1793. Torpet är beläget strax utanför byn, precis utmed landsvägen söderut. Bråtstugan som i ”modern” tid började kallas Smedstorp fick förmodligen sitt nuvarande namn efter den smed, Anders Andersson, som år 1891 uppförde de nya byggnaderna på platsen. Byggnader som för övrigt lär ha tagits ifrån Öna i Tisnaren där Anders tidigare bott. Anders gamla hus står idag kvar men används som ”snickarbod”. Enligt muntliga uppgifter ifrån Astrid Roxström, sondotter till smeden Anders, ska byns första skolundervisning ha skett i det gamla huset som lär ha stått några meter väster om nuvarande boningshus. Stengrunden till den byggnaden ska ha gått att se in på 1990-talet.Bråtstugan fanns kvar till minst år 1870 då den gamla torparen Anders Olofsson dör där och därefter ligger Bråtstugan öde fram tills ”Smedstorp” byggs år 1891.

Brukare:

1779 , Joakim Johansson (f. 1755-09-29) och Katarina Olofsdotter (f. 1749)

1793 – 1823, Skräddaren Erik Persson (f. 1759-02-01) och Ingrid Larsdotter (f. 1751-11-17, d. 1823-11-08)

1813 – 1821, Bonden Jan Eriksson (f. 1758-07-15, d. 1821-03-24) och Brita Olofsdotter (f. 1776-02-08)

1822 – 1859, Torparen Anders Olofsson (f. 1794-08-08, d. 1870-05-01) och (änkan från ovanstående brukare) Brita Olofsdotter (f. 1776-02-08, d. 1840-10-25)

1860 – 1862, Torparen Per Nilsson (f. 1815-03-05) och Anna Larsdotter (f. 1823-01-23). Per och Anna står samtidigt skrivna på torpet Stenkullen.

1891 – 1915, Smeden Anders Andersson (f. 1846-04-27, d. 1830-01-01) och Brita Kajsa Andersdotter (f. 1851-04-13, d. 1918-04-09)

1915 – ?, Smeden Karl Axel Andersson (f. 1886-01-24) och Signe Maria Rundqvist (f. 1885-04-24, d. 1846-03-11)

 

Nybygget

Nybygget är beläget någon kilometer väster om byn, strax bredvid Västra gölen, och låg ”granne” med Stavlund och Stenkullen. Torpet uppfördes år 1862 av torparen Per Nilsson som flyttade hit ifrån Bråtstugan. Bostadshuset står kvar än idag och används som jaktstuga. Även delar av åkermarken finns fortfarande kvar och används som viltåkrar.

Brukare:

1862 – 1880, Torparen Per Nilsson (f. 1815-03-05, d. 1880-12-26) och Anna Larsdotter (f. 1823-02-23)

1887 – 1908, Torparen Karl August Persson (f. 1862-01-23) och Helga Henrika Karlsson (f. 1863-09-17)

1911 – 1916, Torparen och småskolläraren Fredrik Karlsson (f. 1858-12-12) och Emma Matilda Andersson (f. 1864-02-02)

1920 , Detta år anges Alfred Gustavsson i Stenkullen vara brukare.

 

Koludden

Koludden är inom byns gamla gränser beläget i dess sydostliga hörn på gränsen mot Frogetorp och Fårenäs cirka 1 kilometer rakt söderut från Nylingstorp. Torpet, som finns kvar än i dag och används som sommarnöje, ligger strax bredvid Koluddesjöns östra strand. Delar av åkermarken finns också kvar men det mesta är nu mer skogbeklätt. Stället omnämns första gången i böckerna år 1793 men benämns vid den här tiden inte som ett torp utan som en backstuga.

Tekla som flyttar hit med sin man och övriga familj år 1923 var dotter till byns beryktade ”trollgumma” Johanna i Nystugan, även Tekla sades ha fått ärva en del av sin mors övernaturliga förmågor då hon i bygden ansågs kunna varsla om saker som skulle hända i framtiden.

Brukare:

1793 – 1824, Torparen Jöns Eriksson (f. 1745-12-09) och Ingrid Ersdotter (f. 1756-11-12, d. 1819-12-15)

1824 – 1830, Torparen Erik Andersson (f. 1787-02-26, d. 1830-01-01) och Brita Jonsdotter (f. 1786-09-01)

1843 – 1847, Torparen Karl Fredrik Andersson (f. 1815-03-13) och Johanna Sofia Jansdotter (f. 1815-04-09)

1846 – 1871, Torparen Erik Persson (f. 1822-07-27) och Brita Maja Larsdotter (f. 1825-12-14)

1872 – 1878, Torparen Erik Nilsson (f. 1839-09-19) och Anna Stina Karlsdotter (f. 1846-06-16)

1879 – 1889, Torparen Lars Vilhelm Lilja (f. 1842-01-25) och Augusta Helena Nilsdotter (f. 1848-02-11)

1888 – 1889, Torparen Per Axel Flodin (f. 1857-06-15) och Matild Sofia Eriksdotter (f. 1859-02-08)

1899 – 1902, Torparen August Vilhelm Roxström (f. 1863-12-26) och Johanna Matilda Johansson (f. 1865-09-25)

1902 – 1914, Snickaren Frans Valfrid Vahlström (f. 1867-12-22) och Erika Karolina Eriksson (f. 1873-07-16)

1914 – 1918, Torparen Adolf Fredrik Modin (f. 1865-10-20) och Elsa Josefina Karlsson (f. 1888-12-22)

1919 – 1923, F.d. Torparen August Ljunggren (f. 1854-04-04) och Kristina Charlotta Andersdotter (f. 1850-04-22)

1923 – ?, Torparen Axel Edvin Svensson (f. 1899-08-11) och Tekla Albertina Gustavsson (f. 1900-07-05)

 

Dalstugan

Dalstugan, fotoår okänt

Dalstugan som ligger mellan Stora Nylingen och Skogstorp omnämns första gången i husförhörslängderna år 1887. Torpet finns kvar än i dag men det mesta av åkermarken är nu skogsbeklädd.

Under andra världskriget beboddes torpet av folk ifrån lite olika nationer under åren 1940-1943. Först en slovak, sedan 4 statslösa, ej namngivna, tyskar och efter det ytterligare en statslös man utan omnämnd nationalitet.

Brukare:

1887 – 1896, Torparen Karl August Lilja (f. 1863-03-27) och Anna Sofia Vilhelmina Gustavsdotter (f. 1860-06-04)

1896 – 1915, Torparen Gustav Adolf Gustavsson (f. 1863-06-22) och Hedda Kristina Lilja (f. 1867-01-08, d. 1904-10-25), hustru 2 Johanna Matilda Hagman (f. 1865-08-17, d. 1907-10-30), hustru 3 Emma Lovisa Lilja (f. 1869.01-30)

1915 – 1919, Torparen Karl August Valentin Gustavsson (f. 1886-01-03) och Tekla Vilhelmina Storm (f. 1886-02-04)

1919 – 1931, Lägenhetsägaren Sven Alfred Andersson (f. 1873-08-20) och Elin Maria Karlsson (f. 1878-04-15)

1919 – 1924, Torparen och skogsarbetaren Sven Evert Svensson (f. 1901-03-27) och Edit Elisabet Andersson (f. 1899-12-06)

1931 – 1936, Lägenhetsägaren och smeden Karl Emil Bergström 8f. 1874-02-05) och Sofia Karlsson (f. 1873-01-12)

1936 – 1941, Knut Linus Fagerberg (f. 1893-11-09) och Augusta Maria Sandberg (f. 1899-08-05)

1940 – 1941, Slovakiske undersåten Ludvig Kemeny (f. 1897-10-05)

1940 , Under någon månad bodde här då 4 statslösa tyskar.

1941 – 1943, Statslöse medborgaren Haar Gosef

 

Spångstugan

Torpet låg strax väster om Skogstorp, strax intill det numera också rivna Ängstugan, och anlades 1832 av den förste torparen på stället, Magnus Månsson. Torpet drevs fram tills runt 1901 då det revs.

Grunden efter torpet, en rektangulär stengrund på c:a 5×5 meter, går fortfarande att se på platsen och delar av den öppna marken som omgärdat huset finns också kvar.

Brukare:

1832 – 1852, Torparen Magnus Månsson (f. 1798-05-20, d. 1852-05-16) och Brita Persdotter (f. 1797-10-18)

1857 – 1862, Karl Johan Svensson (f. 1825-05-15) och Anna Katarina Månsdotter (f. 1830-10-12)

1862 – 1866, Torparen Erik Nilsson (f. 1839-09-19)

1867 – 1877, Torparen Erik Månsson (f. 1822-09-02, d. 1877-10-28) och Brita Stina Berg (f. 1834-04-01)

1878 – 1881, Torparen Erik Nilsson (f. 1839-09-19) och Anna Stina Karlsdotter (f. 1846-06-16)

1881 – 1882, Torparen Petter Persson (f. 1810-06-28, d. 1882-11-09)

1882 – 1885, Arbetaren Karl Vilhelm Larsson (f. 1856-04-29) och Emma Olofsson (f. 1857-05-14)

1884 – 1887, Torparen Gustav Andersson (f. 1857-04-20) och Johanna Albertina Eriksdotter (f. 1865-05-30)

1888 – 1893, Torparen Johan Oskar Botin (f. 1863-12-22) och Emma Kristina Sten (f. 1864-04-01)

1893 – 1896, Torparen Gustav Adolf Gustavsson (f. 1863-06-22) och Hedda Kristina Lilja (f. 1867-01-08)

1896 – 1901, Torparen och krossaren Adolf Fredrik Gustavsson (f. 1866-04-08) och Tilda Vilhelmina Karlsson (f. 1871-04-23)

 

Nylingstorp

Nylingstorp är ett av de äldsta torpen under byn. Det uppfördes runt 1730-1740 och benämndes i början som ”Nyllingen”, i husförhörslängden från år 1806 så benämns torpet som ”Nyllingstorp”. Torpet ligger vackert vid Stora Nylingens södra spets med äng och åker sluttande ned mot sjön framför husen.

Nylingstorp fotograferat söderifrån. Fotoår okänt.

Den första familjen som man med säkerhet vet brukar torpet är Per Nilsson och Kerstin Henriksdotter, båda barn till Kalbo-bönder. Per är son till Nils Larsson och Kerstin är dotter till Henrik Persson. ”Nyllingen” omnämns första gången i kyrkböckerna när Per och Kerstin vigs den 19:e oktober 1740, Per anges då bo i Nyllingen och Kerstin i Kalbo.

Möjligt är att Pers föräldrar, Nils Larsson och Anna Olofsdotter, brukade torpet innan dem då de dör där 1740 respektive 1744. Men möjligt är också att de båda flyttat dit för att bo med Per och Kerstin.

Torpet är idag avstyckat från sin mark och används som sommarnöje.

Brukare:

Omkring 1740 – ?, Per Nilsson (f. 1713-01-02, d. 1763-01-23) och Kerstin Henriksdotter (f. 1714-03-14, d. 1799-04-10)

? – 1805, Henrik Olofsson (f 1751-02-08, d. 1813-10-25) och Kerstin Persdotter (f. 1751-10-23, d. 1822-03-04)

1806 – 1837, Torparen Per Henriksson (f. 1775-04-26, d. 1851-11-16) och Anna Eriksdotter (f. 1778-05-14, d. 1855-12-29)

1838 – 1864, Torparen Per Persson (f. 1805-04-12, d. 1864-05-02) och Kerstin Andersdotter (f. 1804-12-02, d. 1869-02-02)

1864 – 1906, 6/135 delar ägare och brukare Per Gustav Persson (f. 1844-01-25) och Anna Persdotter (f. 1847-09-11, d. 1898-01-06)

1906 – ?, 6/135 delar ägare och brukare Karl Gustavsson (f. 1877-02-03, d. 1930-05-01) och Anna Elisabeth Andersson (f. 1887-09-13, d. 1918-11-17)

 

Fallet

Fallet fotograferat norrifrån utifrån sjön. Fotoår okänt.

Fallet ligger ett stenkast öster om Nylingstorp, också beläget vid Stora Nylingens södra ände. Även detta torp ligger mycket vackert uppe på slänten med äng och åker mellan husen och vattnet. Själva torpet byggdes år 1833 men på samma plats låg en stuga innan som byggdes år 1819 och även denna ligger med i sammanställningen över boende/ägare/brukare här nedan. Torpet är idag avstyckat med lite åker/äng och används som sommarnöje/deltidsbostad och ägs av Lennart Svensson, son till den siste torparen i Fallet.

Från Lennart Svensson har jag fått följande lilla anekdot angående hans tillkomst. Den Johanna som omnämns i texten är den trollkunniga kvinna som beskrivs närmare under torpet Nystugan/Talgfallet.

”1941 bodde en familj Ljunggren på torpet Koludden, ca. 1 km. söder om Fallet. I januari föddes där ett sk. sladdbarn, en pojke. Buden gick snabbt även på den tiden, utan internet, det var inte så långt mellan torpen och när budet nådde Johanna sa hon: ”Men järstingen då (ett uttryck hon ofta använde) då va dä väl mäkvärdit om dä inte ska gå å sätta på Lisa i Fallet en pojke också”.

Lisa i Fallet var min mamma, hon och pappa hade då två flickor 17 och 15 år gamla.

Pojken som föddes på Koludden är född den 14 januari 1941 och jag är född den 13 oktober 1941, alltså 9 månader senare, mamma var då 42 år.”

Brukare:

1819 – 1832, Änkan Brita Jönsdotter (f. 1776-02-28, d. 1846-05-05). Bodde kvar i Fallet fram till sin död.

1832 – 1844, Torparen Per Jönsson (f. 1785-04-01, d. 1835-05-17) och Anna Jönsdotter (f. 1774-12-13)

1844 – 1885, Torparen Nils Nilsson (f. 1815-11-16) och Johanna Sofia Svensdotter (f. 1819-12-29)

1885 – 1917, Torparen Anders Gustav Eriksson (f. 1853-07-06) och Emma Sofia Larsdotter (f. 1859-09-13)

1917 – 1924, Torparen Karl Alfred Fredriksson (f. 1891-04-17) och Jenny Eleonora Flodin (f. 1893-11-28)
1924 – ?, Torparen och skogsarbetaren Sven Evert Svensson (f. 1901-03-07) och Edit Elisabet Andersson (f 1899-12-06)

 

Bäckstugan

Bäckstugan som låg strax utanför byn åt öster, alldeles intill Hagalund, var inte i drift i mycket mer än 40 år och det var endast en och samma torparfamilj som brukade och bodde här. Torpet/stugan är rivet sedan länge och inte mycket återstår av dess tillvaro. Det som är kvar är torpets nedrasade jordkällare som finns som en åkerholme på en av de fält som togs upp runt torpets gamla marker. Möjligt är att Bäckstugan i folkmun kallats för Sirtorpet då fälten runt omkring än idag kallas för just ”Sirtorpet”. En annan möjlig förklaring för det namnet skulle kunna vara att det funnits ett annat torp eller stuga som legat i området men som lades öde innan husförhörslängderna startade i socknen och därmed inte lämnat några skriftliga spår efter sig.

Bäckstugan var bebodd fram till 1884 och ägdes av handlaren i byn, Gustav Olsson, fram till runt sekelskiftet 1900. Där efter revs torpet och flyttades till Källvik som byggdes runt denna tid. Källvik är beläget utmed landsvägen mot Brenäs i höjd med Brännskogen.

Brukare:

1848 – 1884, Torparen Per Nilsson (f. 1818-01-01, d. 1884-03-11) och Anna Persdotter (f. 1815-09-03, d. 1881-05-18)

 

Ängstugan/Magerås

Ängstugan, som fram till slutet av 1830-talet kallades Magerås, är ett relativt gammalt torp som ligger söder om byn mot Frogetorp till. Det omnämns i husförförsländen mellan åren 1793-1805 så som ”en stuga” och även i efterföljande längder benämns det som ”stuga”/”backstuga” fram till runt år 1830. Vid 1837 års husförhör benämns inte torpet längre så som Magerås utan det kallas hädanefter Ängstugan.
I från 1860-talet och till i alla fall 1920-talet så bor här skomakare.
Ängstugan finns kvar än idag med lite tillhörande skogsmark runt omkring torpet.

Brukare:

1793-1834, Torparen Per Eriksson (f. 1753-08-01) och Brita Jönsdotter (f. 1751-11-21)

1834-1850, Torparen Erik Jansson (f. 1798-12-02) och Brita Persdotter (f. 1807-10-25, d. 1857-10-25)

1851-1860, Torparen Gustaf Eriksson (f. 1828-02-04) och Anna Lovisa Persdotter (f. 1832-12-31)

1861-1880, Skomakaren Erik Gustaf Jansson (f. 1834-06-14, d. 1880-07-23) och Gustava Kristina Dalin (f. 1827-04-14)

1881-1883, Torparen Karl Johan Karlsson (f. 1853-05-03) och Brita Sofia Malmström (f. 1844-11-30)

1884-Efter 1927, Skomakaren Karl Viktor Gustafsson (f. 1863-10-20) och Gustava Vilhelmina Gustafsdotter (f. 1863-01-29)

 

Ängtorp

Stuga väster om Skogstorp, numera riven. Endast använd som bostad för en familj under dess existens.

Brukare:

1851-1878, Sockenskräddaren Gustaf Storm (f. 1817-12-16, d. 1869-04-23) och Maja Lena Karlsdotter (f. 1817-05-19)

 

Johannesberg

Ett numera rivet torp som låg söder om byn mot Frogetorp till, c:a 100 meter väster om Ängstugan. Torpet kallades även Lilla Skräddarns enligt en uppteckning av folkminnen ifrån 1927, ett öknamn det hade fått då skräddaren som bodde där var så liten till växten.

Brukare:

1844-1894, Skräddaren och Torparen Johan Alexander Schmidt (f. 1820-03-17, d. 1886-02-04) och Johanna Kristina Borg (f. 1824-08-21)

 

Lövhult

Numera rivet torp som låg c:a 500 meter sydost om Nylingstorp.

Brukare:

1828-1876, Torparen Johan Persson (f. 1799-09-26, d. 1876-06-26) och Brita Stina Olsdotter (f. 1795-09-06, d. 1873-10-10)

 

Hagadal

Stuga c:a 300 meter öster om byn. Huset finns kvar idag och används som sommarnöje.

Brukare:

1895-1822, Skomakaren Karl Gustaf Eriksson (f. 1850-11-18, d. 1921-05-06) och Anna Greta Persdotter (f. 1843-10-22, d. 1927-11-20)

1923-?, Grovarbetaren Tage Knut Harald Vahlström (f. 1899-02-05) och Alice Linnea Teresia Frisk (f. 1902-02-19)

1940 F.d. Åkeriägaren Elias Schmidt och Olga Schmidt

 

Skogstorp (Stora och Lilla)

Skogstorp är det äldsta torpet under Kalbo som har kunnat beläggas, redan under slutet av 1600-talet omnämns det i kyrkböckerna. En av de tidigaste boende där som kan beläggas är den Lars Jönsson som kapitlet ”Den mordmisstänkte i Skogstorp” handlar om.
Skogstorp ligger i Kalbo markers, och även Skedevi sockens och Finspångs kommuns, östligaste hörn, nära gränsen mot Sörmland precis invid sjön Skogsjön. Nyss nämnda sjö kallades förr i tiden för Mögsjön, vilket namn lever kvar i Mögstorp i sjöns östliga spets, men började i andra halvan av 1800-talet kallas för Skogsjön. I det här fallet är det alltså torpen/gårdarna som gett upphov till sjöns nuvarande namn och inte tvärtom som brukar vara fallet.

Torpet som i till storlek, och även i senare benämning i kyrkböckerna, står som gård (brukarna har epitetet ”bonde” istället för ”torpare”) delas i slutet av 1700-talet till två brukningsenheter, Stora och Lilla Skogstorp. Vid laga skiftet benämns i alla fall Skogstorp som just ett torp och inte en gård och där framgår också att brukaren av Skogstorp, Olof Olsson, betalar skatt och dagsverken till Kalbo-gårdarna.

Brukare:

? – ?, Jöns Persson (f. c:a1593, d. 1692-03-20) och (hustru 1) Ingrid Olofsdotter, (hustru 2) Kerstin Larsdotter (f. 1624, d. 1684-03-23), (hustru 3) Sicilia Larsotter (f. 1665)

? – ?, Lars Jönsson (f. 1633, d. 1719-02-22) och (hustru 1) ) (f. 1640, d. 1714-10-10), (hustru 2) Ingrid Eriksdotter.

1719 – 1758, Olof Larsson (f. 1683-12-09, d. 1758-02-16) och hustru Brita Persdotter (f. 1692, d. 1765-02-13)

Brukare Lilla Skogstorp:

1766 – 1813, Gabriel Andersson (f. 1739-05-04, d. 1816-08-15) och Karin Olofsdotter (f. 1728-07-28, d. 1816-04-11)

1813 – 1844, Nils Nilsson (f. 1771-11-11, d. 1854-02-20) och Kajsa Olsdotter (f. 1783-10-06)

1844 – 1878, Olof Nilsson (f. 1813-04-19) och Brita Eriksdotter (f. 1816-04-13)

1879 – 1909, Karl Gustad Qvarfot (f. 1837-12-10, d. 1909-09-04) och Hedvig Sofia Roxström (f. 1845-09-07, d. 1931-12-06)

1909 – ?, Karl Albin Qvarfot (f. 1883-10-13, d. 1957-08-12) och Gerda Amalia Johansson (f.1882-04-11, d. 1950-07-08)

Brukare Stora Skogstorp:

1774 – 1805, Olof Olsson (f. 1747-09-15, d. 1819-02-18) och Anna Olofsdotter (f. 1747-07-16, d. 1810-03-09)

1806 – 1839, Olof Olsson (f. 1776-01-22, d. 1839-09-24) och (hustru 1) Ulla Larsdotter (f. 1766-03-25, d. 1820-06-17), (hustru 2) Sara Olofsdotter (f. 1784-11-28, d. 1831-04-07)

1839 – 1858, Erik Olofsson (f. 1802-06-19. d. 1858-09-04) och Kajsa Nilsdotter (f. 1804-12-02)

1858 – 1877, Olof Eriksson (f. 1831-05-26) och Anna Eriksdotter (f. 1832-10-11)

1879 – 1896, Anders Petter Lilja (f. 1835-08-15) och Maja Lena Eriksdotter (f. 1838-03-18)

1896 – 1898 , Karl August Lilja (f. 1863-03-27) och Anna Sofia Vilhelmina Gustavsdotter (f. 1860-06-04)

1898 – 1906, Per Gustav Nilsson (f. 1846-01-21, d. 1906-04-28)

1906 – 1918, Karl Arvid Persson (f. 1881-02-11) och Elin Charlotta Gustavsson (f. 1883-05-11)

1918 – 1924, Ernst Leonard Andersson (f. 1886-09-12) och Hanna Eleonora Hull (f. 1888-01-01)

1925 – ?, Oskar Sigfrid Bark (f. 1888-04-17) och Tekla Maria Vestergren (f. 1888-02-25)